lyol

igår på punch out passet lyckades josefine missa kudden två gånger med sina sprkar så nu har jag lite blå fläckar på min vänsterhand. det gör inte ont. det är bara lite lila/blått här och där. men fan vad kul det var. och jobbigt.

i alla fall så fanns det ju en anledning till inlägg nummer 2 för dagen, och det är inte att berätta om min födelsedag om 15 dagar utan någoning helt annat...

idag är det avsnittet då dr greene dör i cityakuten. det är ett av dom 4 avsnitten som jag gråter allra mest till när det kommer till serier. tänkte nu nämna mina 4 sorligaste avsnitt.

utan någon braighetsordning:
1. avsnittet i cityakuten när greene dör. grymt sorligt. man fattar att han är död när carter läser brevet. man måste ha sett det för att förstå det.

2. sista avsnittet av ensamma hemma. när dom står vid en sån där mätsticka och någon säger: titta charlie, du är längre än vad pappa var. jisses vad jag grät.

3. näst sista avsnittet av kalla fötter när rachel dör.

4. sista avsnittet av kalla fötter när dom släpper ut hennes aska och dom spelar en coldplaylåt i bakgrunden. 

ok, nu är det visserligen så att jag gråter till allt(eller i alla fall väldigt mycket) som går på tv:n men dom här slår allt. jag kanske också ska tillägga att det var väldigt länge sen jag såg avsnitten så jag vet itne riktigt vad jag tycker om dom idag. men då var dom grymma.
i alla fall, om man är ledig idag vid 15 tiden så borde man kolla på 3:an. dr greene 4-ever.

nu blir det piroger.