lyol

idag ramlade jag på min cykel. min kedja hoppade och jag stod upp och fick inte bort foten från trampan som jag skulle så jag tog emot det mesta med armbågen/armen. den gled typ 10 cm på asfalten och nu gör det sjukt ont. eftersom jag var på väg till jobbet så la i alla fall sköterskan där om såret innan jag började jobba samt att jag fick med lite grejer hem. och sen sa hon att jag skulle tvätta med typ klorhexidinsprit. jag duttade lite på sidan av såret där det bara var lite skinnflått och det sved så mycket att jag fick tunnelseende och mådde illa. sen var jag tvungen att köpa saltlösning på apoteket. det som kanske är lite snmärkningsvärt i det hela är alltså att det här skrapsåret som jag nu har på armen faktiskt är den värsta skadan jag någonsin haft. och det är alltså ett skrapsår. man kan med andra ord säga att jag inte skadar mig så mycket eller ofta. som emma sa så är det här alltså en milstolpe. och bara för det ska ni få bildbevis på min fruktansvärda och förmodligen sjukt svåra skada som minst kommer innebära en amputering av armen.    

  
alltså, det väldigt svidande såret.

ok, jag erkänner, jag gnäller mycket för väldigt lite, men ofta så är dom små såren lika jobbiga som dom stora på svidandeskalan...