Working in the coalmine going down down down
idag är det näst sista dagen på jobbet. har bara morgondagen kvar och sen är jag ledig. så från och med i morrn klockan 16:00 så är jag friii! fan vad skönt. vad har jag då för fantastiska planer?
jo, på måndag ska jag ge blod med en från jobbet och hoppas på att få en biobiljett som pris för att jag har lyckats få in en ny blodgivare. jag lever på hoppet. sen på kvällen så är det inte bestämt men det har varit tal om en vikariefest så jag lever på hoppet även där. på tisdag drar jag till typ sörfors eller vad fan det hette och ska hänga lite med en namne från jobbet som jag lärde känna för 2 år sen och som nu tydligen jobbar på samma ställe igen. jag ska få äta hemlagad mat som hennes mor har gjort. jag är pepp som fan! speciellt med tanke på att min biljett hem åt upp det sista av mina pengar så jag lever ganska knapert och inte har råd att köpa så hemskt mycket mat så är det ju grymt att bli bjuden på det. fast det kommer ju kännas lite som om man var tillbaka på låg- och mellanstadiet när man gick hem till kompisar och åt. man var ju som läskigt artig.
i alla fall, på onsdag blir det besök och på torsdag blir det en 16 timmars resa till falkenberg. åh vad jag har hemlängtan.
nu ska jag äta lite gammal mat och sen sticka iväg till min näst sista jobbdag.
hej
jo, på måndag ska jag ge blod med en från jobbet och hoppas på att få en biobiljett som pris för att jag har lyckats få in en ny blodgivare. jag lever på hoppet. sen på kvällen så är det inte bestämt men det har varit tal om en vikariefest så jag lever på hoppet även där. på tisdag drar jag till typ sörfors eller vad fan det hette och ska hänga lite med en namne från jobbet som jag lärde känna för 2 år sen och som nu tydligen jobbar på samma ställe igen. jag ska få äta hemlagad mat som hennes mor har gjort. jag är pepp som fan! speciellt med tanke på att min biljett hem åt upp det sista av mina pengar så jag lever ganska knapert och inte har råd att köpa så hemskt mycket mat så är det ju grymt att bli bjuden på det. fast det kommer ju kännas lite som om man var tillbaka på låg- och mellanstadiet när man gick hem till kompisar och åt. man var ju som läskigt artig.
i alla fall, på onsdag blir det besök och på torsdag blir det en 16 timmars resa till falkenberg. åh vad jag har hemlängtan.
nu ska jag äta lite gammal mat och sen sticka iväg till min näst sista jobbdag.
hej
Working In The Coalmine - Lee Dorsey
Kommentarer
Trackback
