The sweetest goodbye
idag var det sista avsnittet av den absolut bästa serien någonsin. skins är en engelsk serie om ett gäng 17 åringar och den är riktigt bra. men samtidigt så är jag helnöjd över att det bara finns 9 avsnitt av den. 9 helt underbara avsnitt. ska köpa serien på dvd när den kommer ut bara för att man blir så lycklig av den. hade jag inte haft min inneboende här(som för övrigt flyttar ut på söndag!) så skulle jag ha gråtit floder.
bästa serien ever. på riktigt.
varför var inte mitt liv spännande när jag var 17? om jag inte kunde få leva och röka på i england så kunde jag väl minst ha fått varit en cheerleder i usa. är det verkligen för mycket begärt?! tydligen eftersom jag fick växa upp i idyllen söderköping där det typ inte fanns några problem överhuvudtaget med en jättebra familj och en hel del vänner. precis som man egentligen ville ha tandställning, glasögon och MINST ett ben i kroppen brutet så folk tyckte synd om en och man fick ett coolt gips eller så. jag ville alltid ha gips när jag var liten. tyckte det var grymt coolt. jag älskade när man fick en stukning light och fick ha bandage. ibland kunde jag också gå ut på baksidan och medvetet bränna mig på brännässlor bara för att få plåstra om mig lite. visserligen berodde det lite på att jag tyckte så mycket om lukten av sprit som fanns på några våtservetter som vi hade hemma som man skulle använda på brännsår. (ja, jag var jätteskum när jag var liten..) samt den smärtstillande och svalkande känslan de gav.
om man plockar toppen (den som är ljusgrön) precis när nässlorna är alldeles nya så kan man koka soppa som smakar nästan precis samma som spenatsoppa. kick-ass gott med andra ord!(speciellt med ett kokt ägg och lite korvbitar i.)
något jag verkligen INTE gillade var dck att få stickor. eftersom min mamma är sjuksköterska så var hon inte så försiktig när hon skulle pilla ut den lilla jäkeln så det slutade alltid med att jag satt och grät och typ hyperventilerade medan mamma grävde runt i fingret med en nål och om jag sa något högt så var den enda kommentaren man fick "sluta sjåpa dig" eller "det går över tills du gifter dig". min mamma är fantastisk på alla sätt och vis utom just när hon ska pilla ut stickor. eller om man slog sig och började blöda men utan att vara särskillt farligt. eftersom hon faktiskt visste när det kunde vara någon fara så fick man ingen sympati för småsaker. men när det verkligen gäller, då jäklar.
i morrn blir det sovmorgon, skola, epp, lite målande och lite tv. (med lite tv menar jag från ungefär klockan 6-7 tills det att jag ska sova vid kanske 2.. tänkte bara klargöra det eftersom det på senare tid har visat sig att jag inte riktigt har samma uppfattning om lite eller mycket tv som alla andra)
nästa lördag blir det fest här. jag har misstankar om att den kommer bli groteskt stor men det är bara bra. känns som det är dags för en mega fest nu. måste bara fixa lite i lägenheten så det itne ser ut som en lagerlokal.
nu blir det tv och sen natt.
adios amigos
bästa serien ever. på riktigt.
varför var inte mitt liv spännande när jag var 17? om jag inte kunde få leva och röka på i england så kunde jag väl minst ha fått varit en cheerleder i usa. är det verkligen för mycket begärt?! tydligen eftersom jag fick växa upp i idyllen söderköping där det typ inte fanns några problem överhuvudtaget med en jättebra familj och en hel del vänner. precis som man egentligen ville ha tandställning, glasögon och MINST ett ben i kroppen brutet så folk tyckte synd om en och man fick ett coolt gips eller så. jag ville alltid ha gips när jag var liten. tyckte det var grymt coolt. jag älskade när man fick en stukning light och fick ha bandage. ibland kunde jag också gå ut på baksidan och medvetet bränna mig på brännässlor bara för att få plåstra om mig lite. visserligen berodde det lite på att jag tyckte så mycket om lukten av sprit som fanns på några våtservetter som vi hade hemma som man skulle använda på brännsår. (ja, jag var jätteskum när jag var liten..) samt den smärtstillande och svalkande känslan de gav.
om man plockar toppen (den som är ljusgrön) precis när nässlorna är alldeles nya så kan man koka soppa som smakar nästan precis samma som spenatsoppa. kick-ass gott med andra ord!(speciellt med ett kokt ägg och lite korvbitar i.)
något jag verkligen INTE gillade var dck att få stickor. eftersom min mamma är sjuksköterska så var hon inte så försiktig när hon skulle pilla ut den lilla jäkeln så det slutade alltid med att jag satt och grät och typ hyperventilerade medan mamma grävde runt i fingret med en nål och om jag sa något högt så var den enda kommentaren man fick "sluta sjåpa dig" eller "det går över tills du gifter dig". min mamma är fantastisk på alla sätt och vis utom just när hon ska pilla ut stickor. eller om man slog sig och började blöda men utan att vara särskillt farligt. eftersom hon faktiskt visste när det kunde vara någon fara så fick man ingen sympati för småsaker. men när det verkligen gäller, då jäklar.
i morrn blir det sovmorgon, skola, epp, lite målande och lite tv. (med lite tv menar jag från ungefär klockan 6-7 tills det att jag ska sova vid kanske 2.. tänkte bara klargöra det eftersom det på senare tid har visat sig att jag inte riktigt har samma uppfattning om lite eller mycket tv som alla andra)
nästa lördag blir det fest här. jag har misstankar om att den kommer bli groteskt stor men det är bara bra. känns som det är dags för en mega fest nu. måste bara fixa lite i lägenheten så det itne ser ut som en lagerlokal.
nu blir det tv och sen natt.
adios amigos
Kommentarer
Trackback
